Jag kan inte förstå vart tiden tar vägen.. Det är fredag igen. Vissa är glada varje fredag.. Jag däremot kan inte se något positivt med fredagar... 

Fredagsr innebör börjsn på helg. Helger är väl meningen att man ska ta det lugnt, göra sånt man inte hunnit i veckan, umgås med familj och vänner, vara glad.. Ja, helger brukar väl i de flesta fall vara något man längtar efter.

jag kan fortfarande inte längta efter ledigheter och helger... Jag vill inte vara ledig, jag vill inte ha helg!

förra veckan var det 2 månader sen mamma lämnade oss... 

min panikångest har blivit starkare än förut och återkommer oftare... Oftast har jag inget minne av vad som har hänt efter en attack. Jag har inte berättat för så många. Min bästa vän vet. Min sambo vet. Men jag vill inte oroa honom, han blir så ledsen då... Tyvärr så kommer attackerna när han jobbar, och jag vill inte att han ska missköta sitt jobb pga mig och mina problem.

oron för julen plågar mitt sinne. Hur kommer det att bli, hur ska vi göra med alla förberedelser, traditionerna finns ju inte mer.. Måste vi skapa nya traditioner nu?

ni tycker säkert att allt detta är så oerhört fjantigt, oroa sig för saker som är så långt fram..

men jag/vi har oroat oss så länge.. I ett och ett halvt år! Och nu är det svårt att sluta.. Det ör svårt att leva ett liv man inte vet hur man ska leva.

hur lever man utan en människa som funnits hela ditt liv? Börjar man om? Ska låt vara som vanligt? Inget är ju som vanligt! inget kommer nånsin bli som det en gång var.

mitt hjärta är sönder.. Det saknas en stor bit. Jag kan inte fatta allt som har hänt... Jag kan inte fatta att mamma är borta! 

Har fortfarande inte inte raderat hennes nr i mobilen... Det står fortfarande mamma.

har fortfarande inte ändrat hemnumrets namn från "mamma & pappa" till nåt annat...

jag vet att hon ser mig, men jag behöver hennes närvaro!!!